Östersunds kommunvapen

Du är här:

Lyssna på sidans text med ReadSpeaker

Badhusparkens historik

Badhusparken 1910
(Fram till 1860-talet låg stadens äldsta tvättinrättning, som också hade badmöjligheter, vid Sjötorget. När det revs, byggdes ett nytt på samma plats, men när järnvägen sträcktes norrut, revs också det.)

1879 föreslog f.d. handlaren Erik Wikfors att man skulle bygga ett badhus på pollare vid Stor-sjöns strand. När han försvann från staden på ett "obestämt sätt" (enligt dåtidens folk-bokföring) var det istället ett aktiebolag som 1881 fullföljde hans planer och lät bygga ett kombinerat kall- och varmbadhus. Där fanns varma bad, finsk bastu, dusch och sittbad.

Badhuset var inte lönsamt och blev inte heller helt färdigt förrän i slutet av 1880-talet. Det som nu är park var då bara gräs och små rönnar vid vattnet. Stranden byggdes hela tiden på ut mot badhuset och en udde växte fram.

Den 31 augusti 1889 brann stadsdelen Myran i centrala Östersund. Branden började i ett magasin på Storgatan och 16 gårdar med 20 boningshus och 18 uthus blev förstörda. Schaktmassorna från området tippades i sjön mellan Sjötorget och Frösön och därmed blev badhusudden så stor som den är idag.

1890 beslutades att området skulle bli till en park och den började planeras och planteras

1902 av stadsskogvaktare kronojägare C. E. Horneij. Planerna följde tidens ideal med många grusgångar, gräsmattor och planteringar.

1903 byggdes en musikpaviljong som blev mycket omtyckt och 1908 en fontän. Popplarna på södra terrassen planterades 1910 och var relativt stora redan då. Ända sedan planteringen har de blivit beskurna regelbundet.

1915 anhöll Östersunds Mineralvattenbolag om att få placera en vattenkiosk med planteringar kring norr om dåvarande Oscarsbron men fick avslag.
Samma år togs ett beslut om att en plan skulle upprättas för hela området från Oscarsbron till dåvarande Järnvägsträdgårdsmästarbostaden. Arbetet skulle utföras av en specialist inom landskapsarkitektur.

1916 kompletterades rosenplanteringarna med 100 plantor. Man beslutade att tillfråga Ester Claesson från Stockholm om hon kunde dra upp de nya planerna. 1918 kontaktades hon.

1919 fick Park- och Planteringskommittén E. Claessons ritningar.
I februari 1920 önskade stadsfullmäktige få se nya anläggningar norr om Oscarsbron och Park- och Planteringskommittén föreslog anläggandet av en gräsmatta samt plantering av en rad björkar längs Oscarsbron.

I juli 1921 donerar "en kommitté" "Far och son" till Östersund stad. (Pengarna kommer från in-samlingar och tombolaverksamhet). Konstnären Olof Ahlberg (född i Häggenås för-saml. 1876) hade gjort de första utkasten till den 1917. Hans skulpturer finns också i Häggenås kyr-ka och på Eastmaninstitutet. (Tyskvän under 1930-tal, osnyggt..) Skulpturen togs tacksamt emot och placerades i Fågelviken enligt C. E. Horneijs anvisningar.

1922 anmodades stadsträdgårdsmästaren att snarast inkomma fullständig plan samt växt-för-teckning för området norr om Oscarsbron.

1923 föreslog en namnkommitté att parken skulle byta namn till Strandparken, vilket inte ge-nomfördes.

1924 togs fyra granar ned på den s.k. Hjortskokullen, eftersom de blivit för stora.

1928 beställdes granitgrus till parken från Pilgrimstad ( 60 m3 ).

1930 gjorde Park- och Planteringskommittén ett studiebesök till området norr om Oscarsbron — det var på tiden att få planterat och gräsmattor. Åtgärder som borde vidtas: Upptagsplatsen för sand flyttas50 meternorrut; vedupplagen avhyses från platsen för all framtid; platsen görs i ordning som strandpromenad. En sådan strandpromenad skulle kräva ny infartsväg för transporter strax norr om arkivet. För att fylla upp marken skulle sopor som då brändes istället kunna tippas i området. Det skulle samtidigt lösa "den brännande bränngropsfrågan" (?) och om soporna täcktes skulle de inte förorsaka obehag. (Blev det så?)

1931 fick stadsträdgårdsmästaren i uppdrag att göra ritningar för området norr om Oscars-bron.

1932 föreslog en Erik Ekeberg att den nya kyrkan skulle byggas i badhusparken och lade fram ritningar till Drätselkammaren för hur parken skulle kunna ordnas. Förslagen lades åt sidan i väntan på att frågan om den nya kyrkan skulle bli utredd.

1934 föreslogs i Park- och Planteringskommittén att musikpaviljongen skulle flyttas så att fler bänkar fick plats framför den.

1935 fanns i parken 75 soffor.

1935 inplanterades i Fågelviken gräsänder och ett svanpar av "Fågelvikens vänner". Vintertid hölls vaken öppen manuellt; strömmen var starkare då.

1959 inplanterades två kanadagäss.

1938 revs badhuset. Det var olönsamt, nedgånget och för litet för nya krav på t.ex. skolidrott. Parken utvidgades åt väster och den nuvarande trappan ned mot vattnet byggdes.

1941 elektri-fierades järnvägen och i samband med det höggs en poppelallé längs Strandvägen ned liksom björkraden i parken närmast järnvägsstaketet norr om Samuel Permansgatan. Stadsträdgårdsmästaren bad att få påminna Drätselkammaren om att det vore lämpligt om området norr om Oscarsbron blev ordnat.

1948 togs beslut om att placera en drickfontän i parken. 1949 lade stadsträdgårdsmästaren fram ett förslag (Bil. 4) som godkändes av Drätselkammaren.

1949 köptes den första lekplatsutrustningen: en gunga (4) och en rutschbana. Turisttrafikföreningen föreslog att ett café borde byggas snarast. Byggnadschefen föreslog att planerna från 1944 för området norr om Oscarsbron skulle tas till beaktande på nytt.

1951 ställde Drätselkammaren frågan till Byggnadsnämnden om parken kunde byta namn till Sjö- eller Strandparken.

1951 påpekade Turisttrafikkommittén att sedan badhuset revs hade udden mest liknat en soptipp. I väntan på utformning kunde den besås med gräsfrö, vilket sedan också gjordes. Musiknämnden menade att musikpaviljongen hade dålig akustik och borde ersättas med en ny och Drätselkammaren instämde i princip.

1952 utsågs en kommitté för att utreda musikpaviljongen och ett eventuellt café.

1953 muddrades fågelviken för att säkra vattentillgången där på våren.
Det kan ha varit under 1940-talet de formklippta popplarna började luta. ("Nordeuropas längsta parksoffa"). Dessförinnan hade om vårvintern bänkar ställts ut på isen.

1954 betalade Drätselkammaren ut pengar till Heimbygdas Ungdomsring för folkdansframträdanden i parken.

1955 lämnades stadsträdgårdsmästarens förslag till omläggning av parken till musikpaviljongskommittén, till dem lämnades även en ansökan från L. Nystedt om att få hålla i en eventuell servering.

1956 fick fontänen en ny bottenplatta. Ett förslag lades fram för ny musikpaviljong och servering i parkens nordvästra del samt för en solterrass med gradänger av kalksten söder om poppelallén. Arkitekten Sture Frölén hade i uppdrag att rita paviljongen och fick också i uppdrag att rita caféhuset. Fröléns förslag till cafébyggnad ändrades något av stadsarkitekten innan det blev godkänt och gradängerna blev för dyra, istället togs 1957 beslut om att bygga en enklare solterrass med glacismur som den ser ut idag. Under hösten 1957 revs musikpaviljongen. Samma år godkändes Fröléns situationsplan för nybyggnationerna.

"Far och son" flyttades under 1950-talet, möjligen 1957.

1958 gick uppdraget att uppföra de nya byggnaderna till Jämtlandsbyggen AB: Konditori, toalett och musikpaviljong och Drätselkammaren gjorde ytterligare ändringar för att sänka kostnaderna.
Den biträdande stadsarkitekten gjorde ett förslag till ändring av gräsmattor och grusgångar och byggnadschefen tillsammans med stadsarkitekten gjorde ett förslag till ändringar som skulle kunna göras när de nya byggnaderna stod färdiga. Ett förslag om nattvakt i parken avslogs trots viss skadegörelse kring bl.a. cafébyggnaden. I serveringsområdet lades grusasfalt och konditor Nystedts förslag om att planerade byggnader för vindskydd skulle byggas fick bifall och Jämtlandsbyggen uppförde 4 serveringspaviljonger. Parken fick ny belysning.

1959 fick Föreningen Gamla Östersund ja på sin förfrågan om att installera en fontän i par-ken, utformad av målarmästare Paul Ahlsten. De fick däremot nej på frågan om det var möj-ligt att byta namn på parken.

Fler ytor kring serveringen asfalterades och parken fick ytterligare sju belysningsstolpar. Den gamla fontänen togs bort och ersattes med gräsmatta. Musiknämnden ansökte om tillstånd att sätta upp högtalare vid paviljongen. Nystedt beklagade sig över att den nya fontänen tog vat-ten från caféet och fastighetsingenjören fick i uppdrag att lösa problemet.

1960 byggdes ett pumpverk och byggnadschefen fick igenom ett förslag om en flytande fontän söder om parken, med belysning och 11 sprutmunstycken. Filadelfiaförsamlingen fick tillstånd att hålla tre sång- och musikgudstjänster från musikpaviljongen.

 
1972 byggdes gångbron mot Frösön och hela parkens system av gångvägar ritades om.
Under slutet av 1970-talet flyttades lekplatsen dit där den ligger idag och en minigolfbana anlades.

Publicerat:

2014-03-13
Kundcenter

063 14 30 00

Kontakt

Östersunds kommun

831 82 Östersund

Telefon: 063-14 30 00