Historia
Klicka på bilden för historisk film om Vinterstaden Östersund
Östersund, en laglös håla i vildmarken
Svinen går fritt i stan och bökar i gräsvallarna. Stortorget är fullt av stubbar. Gränderna, som består av matjord, förvandlas till oframkomlig lervälling när det regnar. Den här synen mötte besökare i residensstaden Östersund, ända fram till mitten av 1800-talet.
Visserligen ritades Östersunds första stadsplan redan 1788. Men det skulle dröja länge ännu innan platsen vid "östra sundet" började likna en stad, även i dåtida mått mätt.
När Gustav III undertecknade det så kallade fundationsbrevet 1786, fanns det bara en stor gård där Östersund i dag ligger. För att locka folk till staden
erbjöds de blivande invånarna diverse förmåner. Alla som flyttade hit fick rätt att driva handel, fabriksrörelse eller hantverk utan de skråinskränkningar som annars rådde på den här tiden. De nya invånarna lockades också med 20 års skattefrihet.
Det låg en hel del militärstrategi bakom kungens val av plats för den nya staden. Sverige/Finland (Finland hörde till Sverige på den tiden) låg inklämt mellan Danmark/Norge och Ryssland. Jämtland och Härjedalen hade blivit svenskt knappt 150 år tidigare (vid freden i Brömsebro 1645), och arbetet med försvenskningen av de isolerade jämtarna pågick fortfarande.
Många menade att den nya staden borde ha anlagts på Frösön i stället. Här fanns redan post och marknadsplats. Och ön hade spelat en viktig roll i Storsjöbygden ända sedan forntiden. Men att förlägga staden på en ö, ansågs vanskligt ur militär synvinkel.
Trots lockande förmåner gick det trögt med stans tillväxt. 1810 blev Jämtland ett eget län och Östersund blev därmed residensstad med egen landshövding. Vid den här tiden befolkades staden av endast 221 själar. De flesta var fattiga och ägde i bästa fall en ko. På de generöst tilltagna tomterna bedrevs ofta jordbruk. Borgarklassen bestod av en handfull hantverkare och några få handelsmän.
Folk som kom hitresande blev förskräckta vid åsynen av residensstaden. Så här skrev tullförvaltare Samuel Fredrik Siösteen när han anlände till Östersund efter elva dygns resa med häst från Stockholm. Året var 1841:
Jag föresatte mig Wid hitresan på sednaste milen att bilda mig ett begrepp om denna Residens stad, og i hopp att dermed skaffa mig en angenäm öfverraskning, rättade jag min inbillning efter det fulaste, jag kunde tänka mig. Men det var dock icke möjligt att draga min föreställning så lågt ner som till Östersunds utseende i Werkligheten.
Östersund drabbades hårt av spanska sjukans härjningar. Bilden är tagen 1918 i nuvarande Turistbyråns hus.
Vilda Västern. Laglösheten var utbredd och många lycksökare och rotlösa individer lockades hit av den första tidens skattefrihet. Lönnkrogarna låg tätt, bråk och fylleri tillhörde vardagen. Ute på gator och i gränder var det becksvart efter mörkrets inbrott. (Inte förrän 1876 tändes de första fotogenlamporna ute på stan!)
Östersundsapotekaren Samuel Perman, som vid sidan av apotekssysslorna också var ordningsman, domare, åklagare och straffexekutor under åren 1807-1830 hade bråda dagar. Han sågs ofta inspektera gatorna. Ertappade han någon småtjuv kunde han släppa honom, efter några vinande rapp med sitt bamburör, med orden Stjäl i Ås, stjäl i Brunflo, stjäl på Frösön och stjäl i helvete, men stjäl
inte i Östersund!
Vid mitten av 1800-talet började handel och hantverk sakta ta fart. Det nuvarande residenset byggdes. 1879 invigdes järnvägen till Östersund med pompa och ståt. Det innebar startskottet för en intensiv utveckling. Stans befolkning på 2 000 personer fördubblades omgående. Handeln blomstrade och nya byggnader växte upp, som gav Östersund en alltmer stadslik siluett.
Kring sekelskiftet kunde stan ståta med bland annat (nuvarande) järnvägsstation, Riksbank, Grand hotell, Östersunds nya läroverk och Artilleriregementet. 1910 fick man också ett Fältjägarregemente. Befolkningen närmade sig då 10 000 invånare.
Östersund började nu växa ut på de tidigare obebodda delarna ovanför Rådhusgatan. 1912 stod rådhuset färdigt. Här rymdes inte bara stadens tjänstemannakår, rådhusrätt och domsal. Det fanns också plats för bland annat stadsläkarens vaccinationsrum, utskänkningslokal, polis, häkte och fängelse (två trappor ner i flygeln).
Det ståtliga bygget, som med vindflöjel inräknat mäter 51 meter över marken, blev en viktig manifestation, och en byggnad som fick Östersundsborna att sträcka på ryggen.
På drygt 50 år hade den laglösa bondhålan förvandlats till en militär- och ämbetsmannastad med blomstrande handel och näringar.
Ingen besökare kunde längre rynka på näsan åt staden öster om sundet.
Några årtal:
- 1786 Kung Gustav III undertecknar brevet som kungör att en stad med namnet Östersund ska anläggas i Jämtland.
- 1810 Jämtland blir ett eget län och Östersund blir därmed residensstad.
- 1879 Järnvägen invigs. En viktig milstolpe i stans historia
- 1889 Den första elektriska gatubelysningen tänds
- 1904 den först bilen uppenbarar sig i stan
- 1912 Rådhuset står färdigt
- 1918 Östersund härjas svårt av spanska sjukan. Ca 6 300 av stadens 13 000 invånare blir sjuka. 118 dör.
- 1940-43 Passerar många tyska militärtransporter genom Östersund.
- 1971 Storkommunen Östersund bildas.
Källor
Fakta till miljöbeskrivningar och citat är hämtade ur boken Kring länsherrens gård
, av Mats Rolén och Per Trostemo
Kontaktinformation:
Rådhuset
Telefon: 063-14 30 00
Fax: 063-14 40 00
E-post: kommun@ostersund.se
Organisationsnr: 212000-2528