
Inom loppet av ett par decennier uppfördes bland annat (nuvarande) järnvägsstationen, Riksbank, Grand hotell, Östersunds nya läroverk (numera Wargentinsskolan) och Artilleriregementet. Rådhuset skulle bli den slutgiltiga manifestationen av den växande stan.
Innan bygget drogs igång hade diskussionens vågor gått höga i flera år. Det skälldes och det grälades, bland stadens styrande, i tidningsartiklar och hos allmänheten. Efter många turer valdes så småningom platsen ovanför Rådhusgatan (dåvarande Repslagargatan).
En motivering var att Rådhuset, från den högt belägna positionen, skulle kunna behärska sin omgivning
. En arkitekttävling utlystes, som vanns av skånefödde Frans B. Wallberg.
Liksom de flesta byggnader som uppfördes vid den här tiden gick stadshuset i nationalromantisk byggnadsstil. Byggnadsmaterialet var tegel och förebilder hämtades från medeltida borgar och fästningsanläggningar.