Kulturmiljöer Centrum

Ett riksintresse är ett område som bedöms ha stora värden av nationell betydelse. Det skyddas av den centrala miljölagstiftningen: miljöbalken. I Östersunds kommun finns det totalt sju riksintresseområden. Östersunds stad, Z 27, omfattar de centrala delarna av staden och delar av Odenslund och Söder. Riksintresset beslutades av Riksantikvarieämbetet 1997-11-17.

Här kommer Riksantikvarieämbetets värdetext för ÖStersunds stad Z 27:

Motivering:

Residensstad som speglar svensk stadsbyggande sedan 1700-talets slut och en strävan att utveckla handel och förvaltning samt järnvägens betydelse för stadsutvecklingen vid 1800-talets slut.

Uttryck för riksintresset:

• Stadsplanen och dess olika utvecklingsskeden med den äldsta planen från 1778, nya kvartersrader i norr, öster och söder under 1800-talet samt den så kallade Nystan efter en plan från 1881 - gatunät, platsbildningar och tomtindelning.
• Den förindustriella stadens bebyggelsekaraktär med låg trähusbebyggelse, hus i gatuliv, borgargårdar i centrala lägen och glesare bebyggelse mot stadens utkanter.
• Uttryck för byggandet under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet, med stenhus i mer storstadsmässig skala och rikt utsmyckade villor.
• Offentliga och i stadsbilden framträdande byggnader och bebyggelse som hör samman med funktionen som residens- och regementsstad.
• Järnvägen, som ett uttryck för drivkraften bakom den kraftiga expansionen decennierna kring sekelskiftet 1900, med intilliggande industrikvarter.
• Arbetarförstaden Odenslund.
• Parker med inslag av grönska och stadens anblick samt utblickarna mot Storsjön och det omgivande landskapet.

Närmare beskrivning:

Redan när Jämtland blivit svenska efter freden i Brömsebro 1645 ansåg myndigheterna att en stad borde anläggas i landskapet. Men först den 23 oktober 1786 utfärdades det kungliga fundationsbrevet för Östersund, och lantmätare Johan Törnsten fick i uppdrag att upprätta en stadsplan. Omårdet där Östersunds stad skulle planeras var så gott som obebyggt. och staden kunde därför planeras utifrån en rätlinjig symmetrisk plan med tjugofyra kvarter med vardera sex tomter med Stortorget i centrum. För att snabbt få tillväxt i den nya staden fick dess invånare tjugo års skattefrihet samt frihet att bedriva handel, fabriker och hantverk utan de vanliga förbehållen.

Staden växte trots dessa privilegier mycket sakta, och Östersund liknande länge mer en bondby än en stad. Inte förrän vid mitten av 1800-talet började staden expandera ordentligt. Näringsliv och handel blomstrade och befolkningen ökade snabbt. De timrade rödmålade byggnaderna byttes allt eftersom ut mot ljust målade träpanelhus med två våningar. Flera monumentala stenbyggnader tillkom under denna tid, bland annat länsresidenset, läroverk, fängelse och gamla kyrkan.

Jämtländska tvärbanans tillkomst 1879 med förbättrad tillgång på varor innebar ytterligare uppsving för handeln, och stadsområdet utökades nu med den så kallade "Nystan", ett område mellan Gröngatan och Litsvägen. Av nybyggnationer kan nämnas Grand Hotell vid Stortorget, flera stora bankbyggnader samt det stora godtemplarhuset i trä som så småning om blev Gamla teatern med två våningar vid Gustav III:s torg. År 1912 invigdes stadens stolthet: rådhuset, byggt i nationalromantisk stil med ett imponerande torn i mitten.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet växte staden ytterligare och nya stadsdelar som Hornsberg, Lugnvik och Marielund tillkom. I Odenslund strax sydost om stadskärnan byggdes bostäder för arbetare och järnvägsfolk.

Östersund blev med tiden en viktig garnisonsstad med som mest tre regementen och stabsexpedition. År 1893 invigdes Norrlands artilleriregemente A 4, 1910 flyttades Jämtlands fältjägarregemente I 23, senare I 5, från dess tidigare plats på Frösö läger in till Östersund och 1926 förlades flygflottiljen F 4 till Frösön.