Lockne socken

Här finns beskrivningar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Lockne socken. Som Berge, Börön, Gärdesvallen, Löfsåsens fornminnesområde, Lockne - Ångsta och Rossbol.

Karta över Lockne socken

Berge

På västra sidan Locknesjön, mittemot Börön, ligger byn Berge. Det kuperade och småbrutna landskapet omgärdas av tät skog, även ner mot sjön där byns timrade båthus ligger.

Berge förekommer ofta i medeltida källor och mycket av odlingslandskapets äldre, småskaliga prägel finns kvar, inte minst tack vare den begränsade storleken och att skogen står tätt inpå bebyggelsen.

Berge har även kvar en ganska tät bykärna med gårdarna samlade längs vägen genom byn. Flera av byggnaderna på gårdarna är kulturhistoriskt värdefulla. I ett av båthusen vid Locknesjön förvaras byns klinkbyggda kyrkbåt.

Flera lador av olika ålder och typ ger markerna sin karaktär. En lada har tidigare varit del av en öadugård och snidade utsmyckningar daterar byggnaden till 1595.

Kulturhistoriskt värde Berge

Det öppna och kuperade odlingslanskapet i jordbruksbyn Berge omges av stora skogar. De många välbevarade ladorna i markerna bidrar till att ge åkermarkerna en äldre, småskalig karaktär. Ladorna representerar en viktig del av de byggnadshistoriska värdena i Berge. Byns gårdar ligger på rad längs vägen genom byn med byggnaderna löst grupperade i mangård respktive förråds- och ekonomigård.

Flera byggnader är kulturhistoriskt värdefulla, bland annat den timrade ladugård daterad till 1595. Upplevelsen av ett äldre landskapsutnyttjande är påtaglig i byn. De timrade båthusen nere vid Locknesjön är en viktig del av byns historia.

Börön

I det mycket kuperade landskapet vid Locknesjöns sydöstra hörn finns en Östersunds kommuns bäst bevarade jordbruksbebyggelsemiljöer.

Börön hade under 1800-talets del en speciell ställning bland Locknes byar. Riksdagsmannen Olof Nilsson ägde då den gård som redan 1371 nämns som en frälsegård, alltså en gård som var skattebefriad av den norske kungen. Gården som idag kallas för Ol-Svens, blev byggnadsminne 1999. Till den ganska intakta gårdsfastigheten hör många kulturhistoriskt intressanta byggnader.

Till den nordligaste gården i byn hör en tvåvånings parstuga från tidigt 1800-tal som har vackra målningar inuti. Ett båthus från 1870-talet huserar byns kyrkbåt från 1888, och är ett byggnadsminne.

Kulturhistoriskt värde Börön

Börön har många byggnader med stora kulturhistoriska värden. Både de enskilda husen och bebyggelsestrukturen i byn är välbevarad.

De två äldsta gårdarna med sina timrade, stora boningshus och ekonomibyggnader ligger samlade och omges av ett odlingsslandskap som är väl hävdat. Den branta bergssluttningen coh den öppna odlingsmarken ned mot sjön ger byn en särskild karaktär och nära kontakt med sjön.

Båthusen vid sjön berättar om hur viktiga sjövägar tidigare var för resandet. Kyrkbåten användes vid resan till gudstjänsterna i Lockne kyrka i andra änden av sjön.

Flera gårdar och torpetableringar, bland annat ett Per-Albintorp, ger fler årsringar till den värdefulla kulturmiljön i Börön.

Gärdesvallen

Gärdesvallen är en Locknes bäst bevarade fäbodar. Fäboden har tre vallar med välbevarade bustugor av enkelstugetyp. Här finns även ett antal ekonomibyggnader. Vallen hävdas fortfarande med bete och slåtter.

Löfsåsens fornminnesområde

I fornminnerområdet ingår Löfsåskyrkan och många lämningar efter odling, bland annat odlingsrösen.

Vid utgrävningar på 1940-50-talen konstaterades det att Löfsåskyrkan inte var en lämning efter en kyrka, utan ett bostadshus från medeltiden. Husgrunden är den bäst bevarade medeltida lämningen huslämningen i Storsjöbygden. Huset verkar ha haft en ingång mitt på södra långsidan, markerad av en stenläggning. Rester av två eldstäder hittades, liggande vid ytterväggen på medeltida vis. Mer om hur huset har varit konstruerat är svårt att säga.

Lockne - Ångsta

Locknebygdens centrum med kyrka och gamla byar i ett hävdat odlingslandskap breder ut sig i den sydliga sluttningen mot Locknesjön.

Genom området går både den gamla coh den nya huvudvägen från Brunflo mot Härjedalen, och även Inlandsbanan. Bebyggelsen på gårdarna är mest från 18- och 1900-tal, men det finns även exempel på ännu älde byggnader.

Flera gravhögar från vikingatiden finns i området. Framförallt i de högre delarna runt Forsta finns det mycket fornlämningar. Där finns det även ålderdomliga odlingsrösen och välbevarade rester av det äldre jordbrukslandskapet. Gravfynden i Locknebygden tyder på att området befolkades redan under vikingatiden, kanske ännu tidigare.

Dagens kyrka byggdes på 1790-talet men har ahft föregångare på samma plats under medeltiden. Vid kyrkan finns både sockenstuga, prästgård och Jämtlands största bevarade samling av kyrkstallar.

Locknesjön är känd för sina kyrkbåtar och kyrkbåtstraditionen upprätthålls fortfarande.

Området är framförallt en jordbruksmiljö med öppen odlingsmark och spridda gårdar. Kartstudier visar att flera av gårdarna i områdets cetrala delar ligger kvar på samma platser som under 1700-talet.

Gårdsbebyggelsen är varierande. Till de mer framträdande byggnaderna hör några stora boningshus med lövsågerier från decennierna runt sekelskiftet 1900.

Den nedre delen av området längs gamla landsvägen har kvar lite karaktär av världsligt bygdecentrum. Vid landsvägen fanns länge byns konsumbutik, som nu är stängd. Vid gamla landsvägen finns även EFS missionshus från 1922 och IOGT:s ordenshus Facklan, och även offentliga institutioner som skola och ålderdomshem från 1900-talets mitt med tidstypisk och välgestaltad arkitektur. Bredvid Ångsta stationshus från 1917 finns Ångstakvarnen bevarad.

Kulturhistoriskt värde Lockne - Ångsta

Kulturmiljön i Lockne uppvisar en stor variation och flera kulturhistoriskt intressanta inslag. Värdena består av jordbrukslandksapet med rötter i vikingatid, fornlämningarna och miljöns tydliga funktion och kontinuitet som sockencentrum.

Kyrkomiljön och de äldre vägsträckorna samt jordbruksbebyggelsen är värdefulla, precis som de offentliga byggnaderna från 1900-talets folkhemsbygge.

Rossbol

Rossbols bynamn tyder på ett medeltida ursrung. REdan 1311 nämns byn i ett tvistebrev. Byns ägor skiftades första gången 1759. I det laga skiftet 1869 flyttades två gårdar ut från bykärnan, något som fortfarande syns i landskapet.

Byvägen ner mot sjön med en stor björkallé är karaktärsskapande för byn. Runt bägen ligger fortafarnde den största delen av byns bebyggelse samlad. En till stor allé tar av vinkelrätt från byvägen om bidrar till Rossbols unika utseende. När byvägen närmar sig Locknesjön går den nära långsidan till den praktfulla parstugan på Åtigårn. Allén fortsätter ända ner till den samfällda båtplatsen, där fyra timrade båthus är tätt ställda.

Rossbols bebyggelsestruktur med tätbyggda gårdsplaner längs båda sidorna om byvägen, de utflyttade gårdarna och kompletterande jordbruksetableringar ger en mångfacetterad bild av jordbruksbyns historiska utveckling.

Enskilda byggnader ger inblick i den arkitekturhistoriska och byggnadstekniska utvecklingen sen 1800-talet.

Kulturhistoriskt värde

Rossbol är en jorbruksby som har en tydligt egen identitet och stora landskapsbildsvärden. Detta tack vare allérna längs byvägen, den samlade gårdsbebyggelsen som uppvisar en bred variation i tid och som har stora kulturhistoriska värden, samt båthusen.

Byn visar på ett pedaogiskt tydligt sätt de skiftande förutsättningar och ideal som ägt rum under de senaste 200 åren på den svenska landsbygden. Det vill säga radbyn som bryts upp av laga skiftet, de förändrade gårdsformationerna, byggnadernas genom åren skiftande form och material och sjötransporternas betydelse i det gamla bondesamhället.

Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidan uppdaterad 2021-04-12