Näs socken

Här finns beskrivningar av kulturhistoriskt värdefulla miljöer i Näs socken. Som Bjärme, Klocksåsen - Åsan, Näs, Röningen och Sinnberg - Gäle.

Karta över Näs socken

Bjärme

Bjärme ligger på kanten av en platå på höjderna norr om Näkten. På krönet ovan sluttningen har männisor varit bosatta sedan förhistorisk tid - gravhögar på byns jordbruksmark är bevis på det.

De flesta bebyggelselägena från 1600- och 1700-talen är fortfarande bebyggda, eller synliga som husgrunder i landskapet. Dessa speglar förmodligen även lägena för de medeltida gårdarna. Den öppna inägomarken, alltså inhägnad jordbruksmark, från 1600-talet kan till stor del fortfarande upplevas.

Byns krönbebyggelse har under senare tid kompletterats med nya byggnader. Mest framträdande är Bjärme andelsladugård, som var Sveriges första. Under 1930-talet ville byns bönder ha en gemensamt ägd ladugård med anställd personal. Det skulle rationalisera det ålderdomliga jordbruket och underlätta för husmödrarna. Men frågan var politiskt laddad. Vissa såg projektet som ett kommunistiskt intrång i den fria bondens liv, medan andra såg det som ett sätt att modernisera landsbygden. Efter en mycket komplicerad process bestämde sig Kooperativa Förbundet och staten för att hjälpa till att betala bygget. 1944 var landelsladugården klar och den var i drift till 1965.

I utkanten av Bjärme ligger ett av Östersunds kommuns bäst bevarade Per Albin-torp. Gården uppfördes 1935 och ligger ensam i skogen med ett litet öppet markområde runt boningshuset och ekonomibyggnaden.

Kulturhistoriskt värde Bjärme

Det kulturhistoriska värdet i Bjärme är kopplat till jordbruket och dess förutsättningar under vitt skilda epoker. Den sedan 1600-talet i stora drag bevarade jordbruksmarken och det kontinuerliga användandet av gårdstomterna ger inblick i det förindustriella jordbrukets markutnyttjande, och hur juridiska gränser kom att sätta prägel på det öppna odlingslandskapets utsträckning.

Per-Albintorpet och Bjärme andelsladugård är exempel på en mycket vanlig och en mycket ovanlig anläggning. Per-Albintorpen har i många fall förfallit och förvanskats, det finns inte många bra exempel kvar. Den kooperativa ladugården är intressant ur ett riksperspektiv. Tillsammans med småbrukartorpet kan projektet visa på hur snabbt den svensla jordbrukspolitiken bytte riktning mot storskalighet för att bana väg för industri och välfärd.

Byvägen mot Bleka och Bledäng är en lång och välbevarad äldre sträckning.

Klocksåsen - Åsan

Byarna Klocksåsen och Åsan ligger i skogslandet på Storbergets sydvästsluttning, mellan dem sträcker sig ett smalt band av uppodlad mark.

Från Klocksåsen är utsikten magnifik och människor har bott och verkat här sedan åtminstone 1400-talet, då byn förekom flitigt i skriftväxling. Fyra glest liggande gårdar med olika karaktär, bland annat den välbevarade prsätgården i Åsan, präglar miljön. En gjutladugårde, smedja, flera timrade lador och häbren är också av stort intresse. Fångstgropsystemet i Klockåsen och odlingsrösena är likaså viktiga komponenter i den kulturhistoriskt värdefulla miljön.

En bit utanfrö den öppna marken i Åsan, vid Kullatjärnen, ligger den före detta badanstalten Kullstaberg. Från 1850-talet till 1911 drevs här en badanläggning med bad både inomhus och vid en brygga i tjärnen. Än idag syns huvudbyggnaden och lämningar i landskapet av den trädgårdsanläggning som anlades under badanstaltens storhetstig på 1880-talet, i form av trappor och terasser.

Kulturhistoriskt värde Klocksåsen - Åsan

Tack vare bebyggelsestrukturen och det småbrutna landskapet förmedlar dagens Åsan och Klocksåsen en bra bild av tidigare förhållanden i dessa delvis uppodlade skogstrakter.

Höga kulturhistorska värden tillmäts de bevarade ladorna, prästgården och flera andra gårdsbyggnader.

Badanstalten Kullstaberg kan berötta om den brunns- och badanstaltsliv som under en kort period blomstrade runt om i Jämtlands län.

Näs

Kyrkbygden vid Näs består av flera byar, omgivna av öppen odlingsmark och odlingsmark på ett näs i sjön Näkten. Landskapet är ganska platt innan det sluttar ner mot sjöns västra strand. Bygden har väldigt gamla anor och flera järnåldersgravar finns i området. Kyrkan är placerad på en plats vars namn; Vi, kan indikera att ett fornnordiskt gudahov eller liknande har funnits i närheten.

Näs kyrka har ett dominerande läge i miljön. Den medeltida kyrkan byggdes om och till av Simon Geting 1762, och fick ett nytt torn kring 1820. Bredvid kyrkan finns en välbevarad länga kyrkstallar, sockenstuga och den före detta prästgården.

Kungsnäs är en gårdar i Näs med intressant historia. Som namnet antyder har gården varit i kunglig ägo. 1362 donerade Magnus Eriksson godset till Skiedolph Botholphson, en norsk adelsman. Han ägde redan granngården Månsta. Den har gått i arv sedan 1320, vilket kan vara en av de allra längsta ägarkontinuiteterna i Sverige.

Den långa traditionen av Näs som sockencentrum avspeglas mycket väl även idag då området är tätt bebyggt. Gårdarna är stora och har stora boningshus och ekonomibygnader. Ofta är byggnaderna omgivna av trädgårdstomter med karaktärsskapande lövträd.

Genom Näsbygden centrala delar löper en av de vägsträckningar i Jämtlands län som anses vara värdefulla ur kulturhistorisk synpunkt. Det är ett parti av den gamla huvudvägen mot Härjedalen, nu kallad väg 555. Den är numera en cirka två kiometer lång byväg som slingrar sig fram förbi gårdarna.

Kulturhistoriskt värde Näs

Området runt När kyrka, med byarna Månsta och Ålsta och gårdar som Kungsnäset och Oldberg, är ett sockencentrum med rik och intressant historia. Det naturskäna läget vid sjön, det öppna landskapet, gravhögarna, kyrkan och de ståtliga gårarna förmedlar en välmående bygds utveckling. Den ålderdomliga vägsträckningen förstärker upplevelsen av lång, historisk kontinuitet.

Röningen

Räningen är kulturhistoriskt sett den mest välbevarade fäbodvallen i Näs socken. Vallen ligger strax norr om Håkansgård i Bjärmde by. Bönderna i denna socken buförde vanligtvis till fäbodar uppe i Oviksfjällen, men det finns en välbevarad så kallad hemfäbod i byns närhet. Fäboden består av en sammanbyggd bustuga/ladugård, mjölkbod och två lador. Vallen omgärdas av en gärdesgård med rester av en fägata från skogsbrynet in mot fähuset.

Sinnberg - Gäle

På Näktens östra strand ligger byarna Sinnberg och Gäle, omgivna av ett väldigt kuperat odlingslandskap. Sinnberg förekommer i arkiv 1410 medan Gerdom, som senare blev Gälom, nämns 1439 i samband med att bonden Torkel Kympa säljer sin gård. I båda byarna fanns på 1560-talet två bönder vardera.

I det kulliga landskapet finns ovanligt många timrade lador som anses mycket färdefulla ut kulturhistoriskt och landsskapsmässig synpunkt. Äldre bostadshus och flera härbren tillför också historiska kvaliteter till området.

En av Gäles med tongivande byggnader är ett härbre med brutet tak, som finns på den gård där den gamla butiken fanns. I Sinnberg finns ett soldattorp med rötterna i 1600-talet kvar än i dag, torpets ryttarhärbre står numera vid hembygsgården Stenstugan i Bleka.

Kulturhistoriskt värde Sinnberg - Gäle

Landskapet med många lador och den välbevarade bebyggelsen i Sinnberg och Gäle har stora miljömässiga och byggnadshistoriska värden. Ladornas mängd visar höstslåttens storlek i äldre tid då boskapsskötseln var av stor betydelse i Jämtland.

Hjälpte informationen på sidan dig?
Sidan uppdaterad 2021-04-12