Nyfikenhet driver anrika mjölkgården framåt

Man måste vara lite allkonstnär för att vara lantbrukare, menar Roger Altbäck, som driver Länsmansgården i Ede. Med omsorg om sina kor går han ständigt och funderar på olika sätt att utveckla verksamheten. Nästa steg är att förbättra foderhanteringen för att minska behovet av plast.

– En del säger att det är en livsstil att vara bonde, men det är missvisande. Visst, vi lever med djuren, men vi är företagare som alla andra och måste dra in pengar i verksamheten annars kan vi inte finnas kvar, säger Roger.

I den rymliga lagården i Ede utanför Brunflo ligger de flesta kor lugnt och idisslar, men en promenerar självsäkert in i den nyinstallerade mjölkroboten för mjölkning. En bit bort pressar sig en annan ko mot en stor röd rundborste för en stunds massage.

– Korna väljer själva när de vill bli mjölkade och rör sig fritt i lagården, säger Roger medan han kliar djuret under hakan.

Roger var bara åtta år när hans föräldrar tog över Länsmansgården i mitten av 1980-talet. Då hade gården, som varit i samma familj i fem generationer, 30 mjölkkor plus ungdjur. Sedan dess har mycket förändrats, berättar Roger som idag driver gården tillsammans med tre anställda.

Gårdsbutiken växer i egen takt

Det mesta av Länsmansgårdens mjölk hämtas av Arla och förvandlas till ost i mejeriet i Östersund. Men gården har också ett eget mejeri och en gårdsbutik som säljer smör, yoghurt och stekost (liknande halloumi), tillverkade av Rogers mamma. På butikens hyllor samsas egna produkter med honung, potatis, såpa och annat från andra små producenter. I butiken finns även en mjölkautomat för pastöriserad mjölk på flaska.

– Vi vill sälja lokalt, men butiken får växa i sin egen takt. Vi marknadsför oss bara genom Facebook och Instagram, säger Roger.

Teknik, ekonomi och lantbrukets vardag

Att vara bonde idag handlar om mycket mer än att sköta om djur. Roger beskriver det som en allkonstnärsroll, där man måste kunna hantera allt från maskiner till avancerade styrsystem. Det är också där en del av svårigheterna ligger; när tekniken kärvar. Ekonomin är en annan utmaning.

– Den ekonomiska biten är inte superbra. Mjölkproduktion får EU-stöd, men det är egentligen ett stöd till konsumenterna för att hålla priserna i butik rimliga. Som bonde kan jag inte ta ut mina kostnader på produkten, förklarar Roger.

Trots det ser Roger lantbruket som en framtidssektor.

– Om lantbruk är ett intresse, tycker jag att man ska satsa. Min familj började med ett hobbyjordbruk, och sedan har vi utvecklat verksamheten steg för steg. Det behövs fler som producerar livsmedel, så på det sättet är lantbruket en framtidsbransch.

Idéer för framtiden

Roger trivs med livet som bonde: Han tycker om att se företaget utvecklas och uppskattar samarbetet med sina medarbetare.

– Jag har alltid idéer på hur man kan utveckla verksamheten och det är roligt att ta dem vidare. Vi har länge haft två mjölkningsrobotar som klarade 120 djur, men nu har jag satt in en tredje för att avlasta, säger han.

Nästa projekt är att förbättra foderhanteringen. Gården brukar cirka 250 hektar mark och producerar 3500–4000 rundbalar årligen, vilket innebär stora kostnader för plast.

– Vi lägger 250 000 kronor per år på plast som bara delvis kan återvinnas. Nu har vi ändrat skördesystemet och börjat lägga fodret på limpa, alltså högar som täcks med plast i lager. Det har redan minskat plastinköpen rejält, berättar Roger.

Planen framåt är att fortsätta med detta några år och sedan bygga en plansilo för ännu effektivare hantering. Dessutom ska antalet mjölkkor öka till 145.

– Det är en bra nivå. Vi vill att våra kor ska mjölka bra, samtidigt som de är friska och hållbara, säger han.