Förklaring till vattenprovtagning

1

Escherichia coli: 
Bakterier som normalt finns i tarmkanalen hos människor och djur. De indikerar påverkan från avlopp och/eller naturgödsel. Förekomst kan innebära ökad risk för vattenburen smitta.

2

Intestinala Enterokocker:
Enterokocker är bakterier som finns normalt i tarmkanalsen hos människor och djur. Förekomst kan tyda på påverkan från avlopp eller naturgödsel och förekomst kan innebära ökad risk för vattenburen smitta.

3

Antal odlingsbara mikroorganismer:
Bakterier som normalt finns i mark och sjöar. Onormalt höga halter kan vara tecken på påverkan från korskopplingar eller läckage in i ledningsnätet och ökad risk för vattenburen smitta.

4

Koliforma bakterier:
Koliforma bakterier finns naturligt i jord samt i sjöar och vattendrag, men förekommer också i tarmkanalen hos människor och djur. Parametern indikerar främst påverkan från ytvatten, men kan även tyda på påverkan från avlopp eller naturgödsel. Förekomst kan innebära en ökad risk för vattenburen smitta.

5

Clostridium perfringens:
Bakterier som normalt finns i sjöar och vattendrag men också i tarmkanalen hos människor och djur. Förekomst av clostridium perfringens kan också betyda påverkan från avlopp eller naturgödsel.

Kemiska parametrar

6

Antimon:
Halter av antimon indikerar på förorening från industri, deponi eller rötslam, men kan även tillföras från material i fastighetsinstallationer. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

7

Arsenik:
Arsenik i vattnet kan förekomma naturligt i bergborrade brunnar, men kan också indikera påverkan från förorening från industrier, t ex äldre anläggningar för träimpregnering. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

8

Bensen:
Bensen är ett lösningsmedel som förekommer inom organisk industri. Halter över gränsvärdet indikerar att råvattnet har förorenats av industrier, bensinläckage eller liknande. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

9

Benso(a)pyren:
Bens(a)pyren är ett polycykliskt aromatiskt kolväte, som inte ingår i samlingsparametern PAH. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

10

Bisfenol A:
Bisfenol A har använts i många olika typer av produkter t ex epoxylim, tryckfärger och vattenflaskor och kan därmed finnas i råvattnet. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

11

Bor:
Bor kan vara naturligt förekommande i vissa grundvatten, men höga halter kan även indikera påverkan från t ex avloppsvatten eller från industrier som hanterar tvättmedel. Förhöjda halter kan innebära ökad risk för vattenburen smitta.

12

Bromat:
Bromat kan bildas vid desinfektion av vatten som innehåller bromid. Risken är störst när ozon används som desinfektionsmedel. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

13

Kadmium:
Kadmium kan förekomma naturligt i grundvattnet, men kan även indikera förorening av industrier eller gödningsmedel. Kadmium kan också komma från korrosion på fastighetsinstallationer. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

14

Klorat:
Klorat är en desinfektionsbiprodukt som bildas när klordioxid och natriumhypoklorit används för desinfektion av dricksvatten. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

15

Klorit:
Klorit är en desinfektionsbiprodukt som bildas när klordioxid och natriumhypoklorit används för desinfektion av dricksvatten. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

16

Krom:
Krom kan indikera påverkan från industrier, deponier eller liknande. Krom kan också tillföras dricksvattnet från beredningskemikalier och från material i fastighetsinstallationer. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

17

Koppar:
Koppar kan finnas naturligt i grundvatten, men kan också komma från korrosion på kopparledningar. Förhöjda halter kan missfärga sanitetsgods och hår.

18

Cyanid:
Cyanid är ett giftigt ämne och halter över gränsvärdet indikerar att råvattnet har förorenats av industrier, deponier eller liknande. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

19

1,2-dikloretan:
1,2-dikloretan är ett organiskt ämne som kan komma från industrier, bensinläckage eller liknande. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

20

Fluorid:
Fluorid kan förekomma naturligt, framför allt i grundvatten. Låga halter kan verka kariesförebyggande men halter över gränsvärdet innebär en risk för negativ påverkan på tand, emalj och skelett.

21

Halogenerade ättiksyror (HAA):
HAA bildas vid desinfektion av dricksvatten. Användning av klor, ökad temperatur och minskat pH-värde kan bidra till ökade halter av HAA. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

22

Bly:
Höga halter av bly indikerar att råvattnet har förorenats av industrier, soptippar eller liknande. En annan källa till förekomst är korrosion på blyhaltigt material i fastighetsinstallationer. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

23

Kvicksilver:
Kvicksilver kan indikera påverkan från industrier, deponier eller liknande. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

24

Nickel:
Nickel kan förekomma naturligt i grundvattnet, men kan också indikera påverkan från industrier eller komma från kranar och andra fastighetsinstallationer. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

25

Nitrat:
Nitrat indikerar påverkan från avlopp eller gödselmedel. Förhöjda halter kan indirekt ge negativa hälsoeffekter eftersom nitrat omvandlas till nitrit i kroppen.

26

Nitrit:
Nitrit kan finnas naturligt i grundvatten, men kan också indikera påverkan från avlopp, gödsling eller andra föroreningskällor. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

27, 28

Bekämpningsmedel enskilda och totalt:
Pesticider är detsamma som bekämpningsmedel. Halter i dricksvattnet kan orsakas av läckage från jordbruksmark, ogräsbekämpning på gårdsplaner, längs vägar och järnvägar, trädgårdar etc. Olika substanser har olika giftiga egenskaper. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

29,

30

Summan PFAS:
PFAS är ett samlingsnamn för en stor grupp ämnen som framställs och sprids av människan. PFAS har tidigare ingått i brandsläckningsskum och kan ge höga halter i grund- och ytvatten vid brandövningsplatser. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

31

Polycykliska aromatiska kolväten:
Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är en blandning av olika kemiska föreningar som kan komma från t ex industrier för träimpregnering. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

32

Selen:
Selen är ett för kroppen nödvändigt spårämne som kan förekomma naturligt i grundvattnet. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

33

Summa Tri- och tetrakloreten:
Förekomst av tri- eller tetrakloreten indikerar förorening från t ex tvätt- textil- eller metallindustri. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

34

Trihalometaner (THM):
Trihalometaner kan bildas när klorföreningar som används för desinfektion reagerar med organiskt material och andra ämnen i vattnet. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

35

Uran:
Uran finns naturligt i berggrunden och grundvatten. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

36

Vinylklorid:
Förekomst av vinylklorid beror främst på läckage från material av polyvinylklorid (PVC) som kommer i kontakt med dricksvatten. Förhöjda halter kan ge negativa hälsoeffekter.

37

Radon:
Radon kan förekomma naturligt i grundvatten i halter som överstiger gränsvärdena. Därför mäts radon endast vid vattenverk där grundvatten används som råvattenkälla. Förhöjda halter kan påverka hälsan negativt.

Indikatorparametrar

38

Aluminium:
Aluminium finns i berggrunden och kan förekomma naturligt i grundvatten. Det kan också tillföras dricksvattnet från beredningskemikalier. Förhöjda halter kan orsaka slambildning i ledningar.

39

Ammonium:
Ammonium kan finnas naturligt i råvatten, men kan också indikera förorening från gödsel, avlopp eller industrier. Förhöjda halter kan orsaka risk för nitritbildning och lukt.

40

Klorid:
Klorid kan förekomma naturligt i grundvatten, men kan också bero på påverkan från vägsalt eller havsvatten. Förhöjda halter kan ge korrosion och påverka smak.

41

Färg:
Dricksvatten ska vara klart. Avvikande färg kan orsakas av multnande växtdelar, humusämnen eller järn. Förhöjda halter indikerar att beredningen inte fungerar tillfredsställande.

42

Konduktivitet:
Konduktiviteten är ett mått på dricksvattnets totala halt av lösta salter. Förhöjda halter kan påskynda korrosion.

43

pH:
pH-värdet visar balansen mellan vattnets sura och basiska beståndsdelar. Ett för högt pH kan bero på överdosering av alkaliskt medel eller utlösning av kalk från cementbelagda ledningar och kan ge utfällningar, smak problem samt försämrad kemisk desinfektion. Ett lågt pH ökar risken för korrosion i ledningsnätet.

44

Järn:
Järn kan förekomma naturligt i råvatten och det kan också tillföras dricksvattnet från beredningskemikalier. Järn kan bl a orsaka utfällningar, missfärgning av tvätt och sanitetsgods samt dålig lukt och smak.

45

Mangan:
Mangan kan förekomma naturligt i grundvatten. Förhöjda halter av mangan kan ge smak och svarta utfällningar som kan missfärga sanitetsgods och tvätt.

46

Lukt:
Lukt indikerar någon form av påverkan. Om lukten är tydlig och främmande bör vattnet inte användas som dricksvatten. Tydlig lukt av klor kan tillåtas under en begränsad period.

47

Kemisk syreförbrukning (COD-Mn):
Kemisk syreförbrukning visar mängden lätt oxiderbara organiska ämnen i vattnet. Höga värden kan bero på tillförsel av organiskt material, till exempel från mark eller ytvatten, och kan ge lukt, smak och färg samt försämra desinfektion och gynna mikrobiologisk tillväxt.

48

Sulfat:
Sulfat kan finnas naturligt i råvatten och kan också tillföras dricksvattnet från beredningskemikalier. Förhöjda halter kan påverka smak och påskynda korrosion.

49

Natrium:
Natrium kan förekomma naturligt i grundvatten, men kan också bero på påverkan från vägsalt eller havsvatten. Förhöjda halter kan påverka smak.

50

Totalt organiskt kol (TOC):
Totalt organiskt kol (TOC) är ett mått på det totala organiska kolinnehållet, som kan ge lukt, smak och färg och bidra till bildning av desinfektionsbiprodukter.

51

Turbiditet:
Turbiditet är ett mått på vattnets grumlighet och orsakas oftast av humusämnen eller järn och mangan. En onormal ökning i turbiditet kan innebära ökad risk för vattenburen smitta och mikrobiologisk tillväxt.

52

Magnesium:
Magnesium kan förekomma i grundvatten på grund av kalkrik berggrund. Det kan också tillföras dricksvattnet från beredningskemikalier. Mängden magnesium bestämmer hur hårt ditt vatten är, tillsammans med kalcium.

53

Kalcium:
Kalcium förekommer naturligt i områden där jordlager och berggrund har hög kalkhalt. Kalcium avgör tillsammans med magnesium vattnets hårdhet. Höga kalciumhalter kan medföra utfällningar i distributionsledningar.

54

Kalium:
Kalium förekommer naturligt i mark och grundvatten. Förhöjda halter indikerar att dricksvattnet kan vara förorenat av t ex konstgödsel. Parametern har inget gränsvärde i Livsmedelsverkets föreskrifter.

55

Hårdhet:
Hårdheten anger summan av kalcium- och magnesiumjoner. Ju högre halten är desto hårdare vatten. Ett hårt vatten kan innebära risk för utfällningar i ledningar och kärl och skador på textilier vid tvätt.