Samiska kulturmiljöer
I det samiska kulturlandskapet är markerna fulla av spår efter mänsklig aktivitet - men de kan vara svåra att upptäcka.
På uppdrag av Östersunds kommun har Gaaltjie gjort en studie om de samiska kulturmiljöerna i kommunen för att öka kunskaperna om samisk historia, kulturlandskap och kulturarv.
Kunskaperna om samisk historia, kulturlandskap och kulturarv är generellt bristfälliga. Den samiska historien är med få undantag skriven av icke-samer, i olika syften och inte alltid nyanserat och objektivt. En anledning till att det finns så få ”egna” samiska skrivna källor är att samiska inte blev allmänt skriftspråk förrän in på 1900-talet. Traditionellt har kunskapsöverföring varit muntlig, den äldre generationen berättade för de yngre och förde på så sätt sina kunskaper vidare. När det inte längre finns någon som berättar försvinner kunskapen för alltid.
I det samiska kulturlandskapet är markerna fulla av spår efter mänsklig aktivitet men de kan vara svåra att upptäcka. Naturens egna material har använts till byggnader och föremål. När byggnaden inte längre hade någon användning skulle den sakta få återgå till naturen. Spåren som blir kvar är svaga eller nästan obefintliga. Detta tillsammans med det äldre samiska tänkesättet - att låta det gamla vila i frid - medför att marken kan uppfattas som orörd. Ett exempel: De enda spår som blev kvar efter en tältkåta var en härd, oftast omgärdad av stenar, men ibland var det enbart två trästockar som avgränsade elden. Ibland tog man med sig härdstenarna i ackjan till nästa ställe där kåtan tillfälligt skulle sättas upp. Då är det i princip omöjligt att hitta några spår.
En annan anledning till att spåren efter samisk verksamhet i äldre tid är svåra att upptäcka är att många samiska grupper har varit nomadiserande eller halvnomadiserande. Storsamhällets gränser mellan kommuner, landskap eller stater har inte varit relevanta för äldre tiders samer, utan det är andra faktorer som har styrt rörelsemönstret, till exempel tillgång till renbete. Man var aldrig så länge på samma ställe och även om man återkom år efter år så hann det sällan bli några varaktiga spår. De svaga spår som blivit kvar efter samiska aktiviteter har i många fall skadats eller totalt förstörts av det moderna samhällets verksamheter som vattenregleringar, etablering av gruvor och vindkraftverk, jordbruk, skogsbruk med markberedning samt storskalig turism.
Ytterligare en orsak till att samisk verksamhet är så okänd är det faktum att fjällsamernas byggnader och visten mycket sällan finns redovisade på historiska kartor i motsats till jordbrukarnas fastigheter. Det är enklare att hitta arkivuppgifter som berör permanent bosatta samer, till exempel sockenlappar, än nomadiserande fjällsamer.
Fortfarande är endast mindre delar av det samiska kulturlandskapet fornminnesinventerat, och i de fall där inventeringar är gjorda är det sällan det har varit utifrån ett samiskt perspektiv.
Gaaltije
Stiftelsen Gaaltije äger och driver det sydsamiska kulturcentret Gaaltije, som är ett resurscentrum med fokus på kultur, språk, näring och samhälle. Till Gaaltije kan du vända dig med frågor relaterade till det samiska samhället.