Kulturmiljöer Kyrkås socken

Kläppe

Byn Kläppe präglas av att gårdarna ligger i en halvcirkel runt jordbruksmarken, eller som utlöpare i ett väl hävdat odlingslandskap.

Odlingsmarken varierar från flack åkermark, till kuperad naturbetesmark i högre lägen. Bybebyggelse präglas av flera magnifika mangårdsbyggnader i välbyggda gårdshus. Här finns det välbevarade exempel på utvecklad jämtländska timmerbyggnadskonst och panelarkitektur som bidrar tillsammans med ett flertal andra boningshus och ekonomibyggnader från 1700-talet och 1800-talet till att byggnadsbeståndet i Kläppe har mycket höga kvaliteter och värden.

Kulturhistoriskt värde Kläppe

Kläppe speglar väl en större bys utveckling och betydande kulturhistoriska värden förmedlas genom de olika tidstypiska uttrycken. Bebyggelseplatser, storslagna byggnader och gårdsvegetation ger byn, tillsammans med odlingsrösen i den öppna marken, beteshagarna och enkla brädlador, flera historiska dimensioner. Fina exempel på byggnadskonst från1800-talets mitt representerar helt andra ambitioner och förutsättningar än den enklare bebyggelsen på de mindre gårdarna.

Kyrkås gamla kyrka

Det gamla namnet på Kyrkås var Hjällsjöås. Under medeltiden ödelades Hjällsjöås och namnet Kyrkås omnämns första gången 1435. Centralt i byn strax intill den gamla kyrkan ligger ödesbölet Elversböle som utifrån fynd är daterat till slutet av vikingatid. Här finns också gravhögar och lämningar efter järnframställningsplats.

Den medeltida kyrkan, byggd på 1300- eller 1400-talet övergavs 1845 då den nya kyrkan i den närliggande byn Lungre invigdes. Efter en genomgripande restaurering i början av 1900-talet återinvigdes gamla kyrkan 1947. Kyrkan har bevarat sin ursprungliga medeltida storlek med mycket litet kyrkorum.

Flera av de gamla inventarierna, bland annat altartavlan och prediksten, flyttades aldrig över till den nya kyrkan utan finns fortfarande kvar i den gamla. Från gamla kyrkan kommer också den så kallade Kyrkåstapeten, en dubbelväv i lin och ull från slutet av 1100- eller 1200-talet.

Lungre

Före detta fäbodvall belägen efter vägen mellan Svanamyren och Böle. Byggnaderna är flyttade till platsen från Gammelbovallen på 1850-talet av bönderna i Böle som brukade fäboden.

Kulturhistoriskt värde Erik-Jonsabodarna

Erik-Jonasbodarna är en fäbodvall som fortfarande är öppen. Här finns betydande byggnadshistoriska värden, dels med tanke på byggnadernas osedvanligt höga ålder (1700-talet) och dels därför att den vanliga företeelsen att byggnader flyttades till vallarna tydligt åskådliggörs.

Sjör

Den gamla landsvägen mellan centrala och norra Jämtland går genom byn Sjör. Vägen har funnits sedan 1600-talet och har kvar sin ålderdomliga sträckning i den öppna markens överkant och löper lågt och alldeles inpå den odlade marken.

Bebyggelsen i byn är enhetlig och gammal. Tre av byggnaderna i byn är uppförda 1600, 1620 och 1750.

Kulturhistoriskt värde Sjör

Sjör är tack vare den värdefulla och gamla bebyggelsen, det öppna väl hävdade landskapet och den ålderdomliga vägsträckningen en miljö med stora kultur­historiska värden och miljömässiga kvaliteter. Byns karaktär har bibehållits vid senare byggande.

Sönnerbodarna

Sönnerbodarna är en liten fäbodvall som ligger bredvid en bilväg mellan byn Lillsjö­högen och sjön Ismunden. Fäboden hörde till gården Ismundbacken som hade kor på Sönnerbodarna och getter på fäbodvallen Lungrebodarna.

Sönnerbodarna har tre byggnader, buhus, ladugård/stall och källare, som ligger tätt intill varandra. Ladugården har en inskription som sätter byggåret till 1894, de två andra byggnaderna är förmodligen byggda under 1800-talets senare del eller runt sekelskiftet 1900.

Fäboden slutade användas på 1920-talet och används idag för fritidsboende.

Kulturhistoriskt värde

Sönnerbodarna är en av de bäst bevarade fäbodarna i Kyrkås socken. Fäbodens kulturhistoriska värde finns framförallt i det funktionsmässigt tydliga sambandet mellan de tre välhållna, bevarade byggnaderna och att det inte finns några yngre fritidshus.

Särskilt värdefulla byggnader i Kyrkås socken