Bebyggelsehistoria

Här kan du läsa om de stadsplaner som påverkat hur Östersunds stad har växt fram från 1786.

Ett utmärkande drag för de tidigaste stadsplanerna är att de omfattade stora arealer och endast i mycket grova drag reglerar bebyggelsens omfattning och användning. De idéer om stadens utveckling som var grunden för Östersunds första stadsplan kom att prägla de följande stadsplanerna ända fram till 1930-talet. I och med funktionalismens genombrott ändras stadsplaneidealen radikalt och bland annat tonas kraven på slutna kvarter ner och istället förespråkas öppenhet, ljus och luft.

Stadens framväxt - Stadsplanerna

• 1786. 23 oktober, Östersund grundas på i stort sett obebyggd mark
• 1788. Första stadsplanen av lantmätare Johan Törnsten fastställs av Kungliga Maj:t i januari. Det är en strikt rutnätsplan uppbyggd av 20 identiskt lika kvarter med måtten 120 x 120 alnar (cirka 72 x 72 meter) samt fyra vinkelformade kvarter runt det centralt belägna torget. långgatorna har en bredd på 20 alnar (cirka 12 meter) och gränderna en bredd på 12 alnar (7,2 meter). i stadsplanen bestäms att varannan tomt ska vara en kryddträdgård för trädgårdsodling, varannan för bebyggelse. Det motiveras av att man snabbt ville få en stadskärna utbyggd och av att man ville ha ett gott brandskydd.
• 1791. En krans av kålgårdar för odling läggs till den ursprungliga planen.
• 1810. Östersund blir residensstad.
  Den nya staden får en långsam tillväxt. trettio år efter grundandet bor knappt tvåhundra personer här och Östersund ser mest ut som en bondby. Inga hus finns kvar från denna tid.
• 1846. Stadens andra stadsplan antas och innebär i princip en fortsättning på rutnätsplanen. De sydligaste kvarteren görs nu något rektangulära. Bebyggelse tillåts på krydd- och kålgårdar. Enstaka byggnader finns i dag kvar från den expansiva perioden på 1840-talet, bland annat gamla kyrkan, residenset och elementarläroverket.

• 1864. Standsplanens rutnät utvidgas ytterligare med Gröngatan som östlig gräns. Ett kvarter, Nytorget (nu Gustaf III:S torg), undantas från bebyggelse.
• 1881. Stadsområdet utvidgas efter en stadsplan utarbetad av kommissionslantmätare W. Härnqvist, den så kallade Nystan. Denna stadsplan präglas stark av Byggnadsstadgan för rikets städer från 1874 som eftersträvade effektivt brandskydd, god hygien och en prydlig stadsbild. många gator föreslås breddas: Artillerigatan skulle dras ned till Strandgatan och ha en bredd av 36,5 meter. De trädplanterade esplanadstumpar som fortfarande finns i Östersund (Samuel Permansgatan, Artillerigatan, Rådhusgatan och Kyrkgatan) har sitt ursprung i denna plan.

• 1926. Den sista stora stadsplanen för innerstaden av denna karaktär är 1929 års stadsplan som bland annat omfattar hela innerstaden och som i vissa kvarter ännu inte ersatts av nya detaljplaner.
• 1947. Östersunds första Generalplan behandlar befolkningsutvecklingen, kommunikationerna, teknisk försörjning och så vidare. I planen konstateras att tillräckligt med gatuutrymme saknas för den rörliga trafiken. Köpmangatan, Storgatan och Prästgatan liksom tvärgatorna anses för smala med hänsyn till trafikens krav samt skäliga krav på ljus och luft. Generalplanen från 1947 anses dock föråldrad innan den antas. Den leder trots det till en rad faktiska gatubreddningar, med placeringar av hus inflyttade på tomtmarken, för att möjliggöra framtida gatubreddningar.
• 1968. Omarbetningen av 1947 års generalplaneförslag resulterar så småningom i Generalplan 1968. Denna behandlar innerstaden mycket översiktligt, med undantag för trafikutvecklingen.