Invasiva växter

Inga invasiva växter i komposten!

Invasiva arter hör inte hemma i komposten, där de kan föröka sig, utan de ska lämnas till förbränning.

Privatperson

Lägg de invasiva växterna i plastsäckar, förslut väl och ta med dem till en återvinningscentral.

Företag

De invasiva växterna ska fraktas till Gräfsåsens avfallsanläggning i tätslutande säckar för att hindra att de sprider frön under transporten. Meddela i Gräfsåsens kundmottagning att du har med dig invasiva växter.

Gräfsåsens avfallsanläggning

Jättebalsamin kan bli upp till 2,5 meter hög och oftast växer den i stora bestånd. Blommorna är rosa (ofta i flera nyanser) och ibland vita, stjälkarna är grova och ofta rödaktiga. Bladen har sågade kanter, vid basen med skaftade körtlar. Blommorna hänger i fåblommiga knippen och de enskilda blommorna är tre till fyra centimeter långa, med ganska kort spetsig sporre.

En enormt stor växt vars växtsaft dessutom kan ge hudutslag.

• plantan kan bli cirka 2 - 4 meter hög
• blommorna kan bli 50 cm breda (en halv meter!) breda

Lätt att förväxla med andra lokor

Vi får in många frågor från oroliga östersundsbor om de höga vita blommor som blivit allt vanligare i Östersunds parker på senare år. I de allra flesta fall, som vi sett hittills, har det rört sig om vanlig björnloka som förekommer allmänt här i Jämtland. Den är inte en invasiv art, så den låter vi stå.

Vår uppfattning är att jättelokan (kallas också jättebjörnloka) inte har fått ett särskilt starkt fäste i Östersunds kommun hittills.

Tromsölokan är en släkting till jättelokan som också blir väldigt hög. Den har också en växtsaft som kan orsaka hudskador. Den är lätt att förväxla med jättelokan.

Tromsölokan har etablerat sig främst i Västerbotten. Vi måste hålla utkik så den inte sprider sig hit. 

Många ser de färgglada lupinerna som vackra tillskott vid vägkanter och på fält, men blomsterlupinen hör inte hemma i vår naturliga flora och den snabba spridningen av växten är ett hot mot våra artrika vägkanter och inhemska ängsblommor, och riskerar att slå ut exempelvis blåklocka, prästkrage och kattfot och våra fridlysta orkidéer.

Läs mer om hur Trafikverket arbetar med lupiner vid vägkanter

Parksallaten har tyvärr fått stor spridning i vår kommun. Dess ljusgröna blad breder ut sig i täta mattor både i trädgårdar och i stadens parker och kväver all annan växtlighet.

Parksallat sprider både med frön och med hjälp av underjordiska utlöpare och bildar täta bestånd. De ljusgröna bladen växer fram på våren och under sommaren skjuter en hög blomstängel upp, med blålila, asterliknande blommor - se längst upp på denna sida.

Så bekämpar du parksallat

Klipp på försommaren då plantorna har fått cirka 5 blad

Ett gyllene tillfälle är på försommaren då plantorna har fått cirka 5 blad. För att bilda dessa 5 blad har plantorna använt upp den energi som den lagrat i roten under vintern, men de har inte hunnit lagra så mycket ny energi. Då är plantorna som svagast och då är rätta tiden att klippa! De kommer att skjuta nya, betydligt ynkligare skott och när de har fått cirka 5 blad så klipper du igen! På detta sätt kan plantorna utarmas.

Täck med plast eller papper

Täck hela beståndet med svart plast, presenning eller tjockt med tidningar. Se till att förankra så täckningen inte blåser omkring. Täckningen måste täcka hela beståndet och ska ligga flera säsonger.

Behandla en invaderad rabatt som en gräsmatta

Har parksallaten invaderat hela rabatten så betrakta den som en gräsmatta och klipp upprepade gånger med gräsklippare. Till slut ger parksallaten upp.

Klipp bort blommorna innan de går i frö

Hindra växten att sprida sig med frön. Klipp blomstänglar och blommor, förpacka i täta plastpåsar och lämna som invasiv växt på en återvinningscentral.

Se också bekämpningsråd på Naturvårdsverkets hemsida

Det finns flera olika sorters gullris i våra trädgårdar och flera av dem är problematiska. Det kanandensiska gullriset blir 50 - 200 cm hög och har gula blomvippor i topparna. Den har mycket stor förmåga att sprida sig med vindburna frön och via jordstammar. Den klarar sig bra i näringsfattiga miljöer där den konkurrerar ut våra inhemska lågväxande och konkurrenssvaga växter.

I Jämtland har bergklint spridit sig på flera ställen i länet. Den verkar trivas bra på vår kalkrika mark.

Bergklint liknar blåklint men är högre och har glesare men större blomkorgar. Bergklinten är flerårig och bildar tuvor. Den sprider sig med både rötter och vindburna frön och tränger effektivt undan andra växter som exempelvis lågväxande ängsblommor.

Bergklint finns att köpa hos handelsträdgårdar, men de beskrivs som växter som lätt sprider sig och kan breda ut sig på stora ytor.

En snabbväxande ört som är släkt med vår rabarber. Har ett vackert bladverk, kan bli flera meter hög och växer i täta bestånd. Blomningen är blygsam och kan i vårt klimat helt utebli. Kan med sina kraftiga och djupa rötter tränga in i byggnader och vattenledningar!

Läs mer om hur du bekämpar parkslide på Naturvårdsverkets hemsida