Kvarteret Brudsporren

Historia och karaktärsdrag

Kedjehus var en ny villatyp som var utformade för att ligga nära varandra på smala tomter. Vanligtvis var de sammanbundna med en förrådsbyggnad eller ett garage i tomtgränsen. De första kedjehusen hade gavlarna mot gatan och oftast byggdes de i 1,5 plan. Enkla sadeltak med en- eller tvåkupigt lertegel var vanligt under den här tiden. Fasadmaterialet var ofta trä med gruppvis samma färgsättning i rött, grönt, brunt eller gult. Kvarteret Brudsporren uppvisar alla dessa tidstypiska drag.

Kedjehusen i kvarteret Brudsporren för tankarna till de hög-smala Per Albin-torpen. Husen har branta sadeltak och på en del av kvarteret ligger de två-kupiga röda tegeltaken kvar, medan taken på resterande hus har bytts ut till mörka betongpannor. Byggnaderna har rejäla skorstenar med sparsmakad murkrona. Husen domineras huvudsakligen av takfall utan vare sig kupor eller takfönster och fasaderna i kvarteret av stående lockläktpanel. På något enstaka hus sitter en locklistpanel. Fasaderna är i varierade dova färger och med mestadels ospröjsade tvåluftsfönster.

Kvarteret länkas ihop av de enkla garagen med flacka pulpettak och på trädgårdssidan finns en del tillbyggnader av olika karaktär. På baksidan av husen sträcker sig genomgående stora men smala, lummiga trädgårdar med alltifrån olika bär- och fruktträd till små odlingslotter.

Karta