Kvarteret Valhall

Stadsplanen för kvarteret fastställdes 1963. Då låg området utanför staden och bestod av jordbruksmark.

Historia och karaktärsdrag

Kvarteret är det första exemplet i Östersund på en storskalig stadsplan från 1960-talet med uppradade byggnadskroppar (lamellhus) och trafikseparering. I planens centrum finns en öppen gårdsbildning med lekplats. Den öppna gården hör hemma i 1960-talets planering, men den måttliga skalan och småskaliga bebyggelsen framstår som ett arv från 1950-talets planering.

Den måttliga skalan har använts för att med varierad utformning och materialverkan åstadkomma en uttrycksfull arkitektur. I det ursprungliga planförslaget finns en fristående butiksbyggnad med i utkanten av kvarteret, vilket aldrig utfördes. Grannskapsplaneringens butiker och servicefunktioner saknas helt inom området, vilket beror på att dessa redan fanns i tillräcklig utsträckning vid det närbelägna Tegelplan.

Planen är helt anpassad till biltrafik i enlighet med 1960-talets nya idéer om trafik­separering. Genom området löper ett öppet stråk som liksom gårdsbildningen i planens centrum är helt fritt från biltrafik. Ut mot de omgivande gatorna finns rader av friliggande garage. Bilarna hålls i kvarterets ytterkant och områdena mellan husen är bilfria.

Ytterväggarna består av rött tegel med en ojämn och livfull yta som var vanlig på 1950-talet. Socklar och barriärer vid balkonger och uteplatser samt källarnedgångar är av formgjuten obehandlad betong. Taktäckning, fönsterfoder och balkongfronter är av vit aluminiumplåt. Mötet mellan rött tegel, rå betong och plåt var vanligt i 1960-talets arkitektur och används framgångsrikt i kvarteret. I anslutning till entréerna finns utsmyckningar med mönster­murade partier vars former varierar mellan de olika husen. De genomarbetade planerna i både lägenheter och trapphus gör kvarteret till ett ovanligt tydligt exempel på god arkitektur från 1960-talet.

Husen består av tre till synes sammanfogade huskroppar som varierar i höjd mellan två till tre våningar. Huskropparna är förskjutna i förhållande till varandra och entrépartierna indragna vilket ger fasaderna liv. De plana taken förstärker intrycket av en arkitektur som bygger på räta linjer och geometriska former. En del balkonger är indragna medan andra hänger utanpå fasaderna vilket ger en omväxlande arkitektur.

Karta