Familjerådgivning

Kommunikation och ömsesidig förståelse är sällan så enkelt som vi vill att det vara. Det är vanligt att ha problem i relationer: problem är en del av livet. När det är svårt att förstå eller prata med varandra beror det på flera saker. De flesta av oss vill förstå och bli förstådda, men har ofta lätt att missförstå varandra. Kommunikation handlar inte bara om vad man säger, det handlar lika mycket om hur man tolkar den andre.

Det är lätt att hamna i ett samspelsmönster: man pratar på samma sätt som man brukar – vilket ger samma sorts gensvar. Om och om igen. Det gäller även alla gånger man missförstår varandra.

Samspelsmönster

Det finns flera vanliga samspelsmönster i kärleksrelationer som kan bidra till att det känns som om kommunikationen fungerar dåligt. Ett vanligt mönster kan kallas “kritik – kritik”, där den ene kritiserar den andra som svarar med att ge kritik tillbaka; ”- men du då”. Ett annat samspelsmönster kan kallas "kritik – undvikande”. Där vill den ene gärna prata, exempelvis om problemen i relationen, med syftet att lösa situationen, men den andre drar sig undan och tystnar, med syftet att minska risk för konflikt.

Försvar

Samspelsmönster kan fortsätta under lång tid därför att vi förstärker varandras reaktioner på själva sättet vi samtalar på. Ju mer den ene kritiserar, desto mer får den andre att försvara, eller drar sig undan. Och ju mer vi försvarar oss eller går undan, ju mer finns att kritisera. Och så lever mönstret vidare.

Se mönstren

Men en framgångsfaktor i relationsrådgivning handlar om att se mönstren som något som händer emellan oss som partners. Att se att problemet inte ligger hos den ene eller den andre. Det är alltså ofta mönstret, som är problemet. Inte du eller jag.

Ett team

Det hjälper att se sig och sin partner som ett team, som ett lag som har saker att lösa tillsammans på bästa möjliga sätt. Ibland är det vårt sätt att kommunicera som är det gemensamma problemet.

Yttre faktorer

Yttre faktorer som exempelvis stress, ekonomisk press, sjukdom, småbarnsår och annat kommer också att påverka hur vi orkar lyssna och förstå andra, och också hur vi själva uttrycker oss. Vi behöver fundera extra på hur vi ska hantera dem i vardagen.

Yttre påfrestande faktorer försvinner inte för att vi vill, men de kan kännas mer hanterbara om vi genom att bli medvetna om dem hittar nya strategier för att göra deras påverkan så hanterbar som möjligt.

Några tips:

• Avsätt tid att prata om saker som är viktiga att ta upp när ni båda är i så bra balans som möjligt. Till exempel när ni är utvilade, inte hungriga, när ni har tid, när ni kan prata ostört. Det kan vara bra att planera in och komma överens om en särskild tid, om det är risk att det inte blir av annars. Vardagen rullar lätt på.
• Knepet med att verkligen lyssna på andra handlar om att lyssna för att förstå vad den andre vill, tänker och tycker - inte tänka på vad man själv ska svara, eller om man håller med den andre eller inte. Vi upplever oss lyssnade på om en annan person verkligen försökt förstå just ens eget perspektiv, även om man sedan inte tycker lika om det.
• Man kan behöva bestämma vad som gäller när man ska prata om viktiga saker. Det kan vara att till exempel turas om att prata och överenskomma om att den andre lyssnar utan att avbryta. På samma sätt kan man bestämma hur och när man ska svara varandra.
• Jag-budskap är bra att använda, det vill säga att man beskriver vad man känner utifrån ett konkret beteende. Det kan exempelvis låta så här: - ”Jag blir stressad när du vänder dig bort, för då tror jag att du nonchalerar mig”. Vi behöver försöka vara sakliga om varför vi känner som vi känner, och fråga kring den andres avsikt/utgångspunkt snarare än att försöka tankeläsa vad den andre tycker och tänker.
• Det finns några viktiga frågor man själv kan ställa sig om man vill bli bättre på kommunikation:
• Ger jag själv det som jag önskar att min partner ska ge mig?
• Vilken slags partner är jag i vår relation?
• Hur kan jag lyssna på ett sätt så att min partner får lust att prata?
• Hur kan jag prata så att min partner får lust att lyssna?

Vi kan önska mycket av andra, men den enda jag faktiskt kan bestämma över är ju som bekant bara mig själv.

Bonusfamiljen har fler utmaningar att lösa, men det går! Man behöver hitta strategier för att bland annat:

• hantera föräldrauppgifter med en expartner som man inte längre lever med, men som fortfarande behöver vara en viktig samarbetspartner.
• förhålla sig till och ha en relation till expartners släkt, samtidigt som en ny familjekultur med den nya kärlekspartnern ska byggas.

• hitta gemensamma sätt att undvika låsta roller/positioner och hitta kreativa lösningar på många olika områden; allt från vardagssituationer, uppfostran eller semesterplanering.

Man behöver också:

• respektera och hantera barns situation och känslor i den förändrade situationen. Det är vanligt att barn får slita med känslor av förlust och lojalitetsband i separationer och nya familjebildningar.
• ge barn tid och utrymme att ”landa” känslomässigt i ny situation.

Att bli förälder är för många den största förändringen i livet. Vissa saker är vi väl förberedda på inför att bli föräldrar, medan annat kommer mer oväntat. Att få lite sömn och lite tid för sig själv har kanske de flesta förberett sig på.

Med ett litet barn att ta hand om dygnet runt blir det helt naturligt mindre tid och utrymme att tillbringa med sin partner på tu man hand. Men, det är minst lika viktigt att ge och få uppskattning av sin partner fastän ett litet barn kommit in i bilden.

Några tips:

Det finns flera bra filmade föreläsningar som Föräldrabarnhälsan inom RegionJH gjort. I en serie med sammanlagt sex filmade föreläsningar tas olika saker upp;

utvecklingen hos ditt barn, från graviditet och förlossning upp till 3-årsåldern, och den parallella utvecklingen som förälder.

Vi vill särskilt tipsa om föreläsningen som heter Leva med barn. Den fokuserar på omställningen till föräldraskap och friskfaktorer för föräldrar och för parrelationen.

Filmer: Föreläsningar Föräldragrupper på nätet Jämtland Härjedalen - 1177 Vårdguiden

Lust och sexualitet, passion och intimitet är ord som kan kännas härliga, kravfyllda, lätta att relatera till eller obegripliga att få till i sin egen vardag. Sexuell lust och attraktion kan flyta på problemfritt i en relation, men sällan på samma sätt, på samma nivå, med samma intensitet eller frekvens under en längre tid.

Ändå är det en vanlig förväntan att detta bara ska fungera automatiskt och likadant. När det inte fungerar så gör det oss lätt besvikna, men det är en orealistisk tanke att tro att det bara ska fungera likadant jämt.

Sexuell närhet och intimitet varierar under olika perioder i livet. Det beror på många faktorer:

• individuella skillnader i lust och behov
• ålder
• livsomständigheter
• graviditet och småbarnstid
• tid och stress
• sjukdom och ohälsa
• sexuellt responssystem i form av vår individuella ”gas- och broms” vilka samspelar för hur man känner lust och upphetsning.

I en kärleksrelation kommer man oundvikligen ställas inför utmaningar som har med lust och samliv att göra. Dessa utmaningar är en naturlig del av att ha långvariga partnerrelationer – och kan ses som en chans att utveckla relationen.

Kanske finns tveksamhet kring vilka känslor som finns kvar, eller andra anledningar kring varför man funderar på att inte fortsätta tillsammans. Det är vanligt i relationer att man ibland tvivlar på om man vill fortsätta tillsammans.

Det finns inga regler för hur det ska kännas för att man ska fortsätta vara tillsammans eller för att avsluta en relation. Det finns många saker som spelar in;

• barn
• kärlek
• trygghet - otrygghet
• ekonomi
• bostadssituation

En tumregel är att man ska må gott av det sätt man väljer att leva på. Kanske finns saker man vill förändra för att man ska få det bättre tillsammans?

Kanske behöver man ”tänka högt” och undersöka funderingarna man har för att kunna komma till ett beslut om man vill fortsätta relationen eller avsluta den.

Oavsett om man lever i en monogam parrelation, i en öppen relation eller i flersamhet, brukar kärleksrelationer ha mer eller mindre uttalade regler kring vilka kontakter med andra, och hur, som känns okej.

Om en part i kärleksrelationen handlat på ett sätt som uppfattas som otrohet, brukar reaktionen bli stor och svår för den som känner sig sviken. Ofta har den som svikit också starka känslor av skam och kan inte alltid förklara sitt beteende på ett sätt som uppfattas begripligt.

Några tips:

Till dig som behöver be om förlåt till en sårad partner för att till exempel ha varit otrogen:

• Be om ursäkt villkorslöst, och ta ansvar för den tillitsskada som handlingen medfört. Att ta ansvar i ett sådant läge handlar alltså om att be om förlåt och ursäkt för handlingens konsekvens om och om igen. Och att själv stå ut med att ha sårat en person du troligen tycker mycket om.

• Det finns en risk att, om du om igen försöker förklara varför du varit otrogen, din partner lätt kommer att tolka det som bortförklaringar vilket riskerar att ge motsatt effekt. Försök att inför dig själv förstå dina egna motiv och anledningar till eget beteende, men lyft inte fram dem som ursäkt till den som känner sig sviken.

• Den person som känner sig sviken behöver känna att du känslomässigt ångrar dig, vilket innebär att du behöver klara av att ta emot alla de känslor händelsen rört upp, ber om förlåt om och om igen, och tar på dig fullt ansvar för effekten av det du gjort.

Det här är ofta en längre process där mående hos er inblandande går upp och ner. Om det känns svårt att prata om, kan det ibland vara bra att prata om det med en tredje part.

Ibland kan olika slags hemligheter som man dolt för sina närmaste som inte har direkt med relationen att göra, ändå påverka relationen negativt. Till exempel om man har någon form av missbruk, större ekonomiska svårigheter, har fattat stora genomgripande beslut på egen hand.

När liknande hemligheter kommer fram, kan en partner känna problem med tillit även i andra områden än det hemligheten handlat om.

Man kan då behöva samtala kring uppkommen situation vilket ibland kan kännas lättare med en tredje part.

Hur vi reagerar efter en separation ser olika ut. För många är det en livskris och sorgeprocess att separera från en person man delat livet med en kortare eller längre period.

Om det är svårt att känslomässigt komma vidare efter en separation, kan det vara bra att göra något åt det. Det blir extra viktigt om det finns barn inblandade som ju påverkas både av föräldrars mående och om det är spänt mellan föräldrar efter en separation.

Du kan komma på egna samtal på familjerådgivningen för att få hjälp med att hitta strategier för hur du behöver ta hand om dig för att må bättre efter en separation.

Ni kan också komma tillsammans som ex-partners om det finns behov av att reda ut saker och för att till exempel få en ökad förståelse för varandras perspektiv.

Om man vill ha hjälp med att prata om eller komma överens om praktiska frågor som rör barnens situation hänvisar vi till den egna kommunens familjerätt. Vi jobbar heller inte med föräldraskapsstöd.

Däremot är ni välkomna till familjerådgivningen med frågor som rör själva relationen mellan er, som separerade föräldrar - en relation som, som alla andra, kan behöva hjälp att utvecklas!

Vi håller med barnpsykologen Malin Bergström (se nedan) som tipsar om att:

Sära på de olika relationerna

Att göra olika spår för parrelation och föräldrarelation. Parrelationen ska eller har redan avslutats, kanske behöver sörjas och bli ”färdig” så småningom, medan föräldrarelationen däremot ska behållas och utvecklas.

Man kan behöva fundera på hur man ska skydda föräldraspåret från det andra spåret som ska eller har avslutats. Ibland går det lätt och andra gånger är det svårare. Särskilt om vi är i kris eller sliter med avslutet av parrelationen behövs vissa tumregler att hålla sig i.

Bestäm att och hur vi inom föräldrarelationen ska kommunicera

Viktigast är att vi har en saklig och neutral kommunikation – en slags rutin som hjälper oss att vara mer stabila.

Det kan handla om att man bestämmer hur kontakten ska se ut, till exempel att sköta praktisk information via mejl en gång i veckan, eller ringas vissa veckodagar för avstämning, eller att man skickar en snap på kvällen innan barnen säger godnatt och så vidare.

Gör tydliga överenskommelser

Barn mår bra av stabilitet och tydlighet och är viktigt att ha med i överenskommelser kring barnet. Det skulle exempelvis kunna handla om en rutin att tvätta kläder inför flytt till den andre föräldern om barnet bor växelvist, vilken insyn och kontakt man ska ha i de båda hemmen, hur information från skola ska hanteras och så vidare.

Hitta en form att komplettera varandras föräldraskap fast man inte bor tillsammans

Fast man får bygga upp något nytt var och en för sig kan man behöva tänka på hur man kompletterar varandra.

Bygg en ny vardag

Barnet lever i en ”mental” värld men bor på två ställen vid växelvist boende och det är föräldrarnas kommunikation som skapar struktur och bygger en bro mellan de två hemmen.

Kanske behöver grundläggande saker göras mer lika på varje ställe, eller om det finns annat man kan hjälpa barnen med för att det ska bli så tydligt som möjligt.

Var lojala mot varandra

Man ska inte prata illa om den andre föräldern, eller använda menande tonfall eller gliringar. Barnet är en del av båda föräldrarna och behöver känna sig trygg med det respekteras.

Var beredd på att det går upp och ner i parrelationen

En separation är sällan en spikrak historia – men oavsett vad som händer måste man se till att det inte påverkar föräldrarelationen.

Sätt upp en målbild

Hur vill ni att det ska se ut och kännas längre fram? Ta sedan små steg mot det här-och-nu.

Introducera ny partner på rätt sätt

Även om det kommer in nya personer behöver man fortsätta vara lojal med sin expartner i föräldrarelationen, och tillmötesgående.

Det kan handla om att exempelvis överväga att expartnern är den som får information först, och kanske stämma av med varandra hur en ny partner ska introduceras och när.

Källhänvisning: Bergström M ”Att skiljas med barn. Föräldrar i två hem” Bonnier Fakta 2018

Familjerådgivare omfattas av absolut sekretess (OSL 26 kap 3§). Det innebär att vi inte får tala om det som kommer till vår kännedom. Vi för inte journal.

Det finns några undantag:

1. När det kommer till vår kännedom att barn utsätts för sexuella övergrepp, fysisk eller psykisk misshandel. Familjerådgivningens skyldighet: Skyldig att anmäla till socialtjänsten.
2. Barn som bevittnat våld. Familjerådgivningens skyldighet: Skyldig att anmäla till socialtjänsten.
3. När vi kallas att vittna i domstol eller när vi kallas till förhör hos polis- eller åklagarmyndighet avseende brott som ger minst ett års fängelse. (Exempel på sådana brott är grov misshandel och våldtäkt. Gäller brottet till exempel misshandel eller olaga hot vittnar vi inte och vi lämnar inte uppgifter).
   Familjerådgivningens skyldighet: Skyldig att vittna och lämna uppgifter.
4. Brott riktat mot barn. Familjerådgivningens skyldighet: Skyldig att vittna och lämna uppgift avseende betydligt fler brott. Kravet på att brottet ska ge minst ett års fängelse är borttaget när det gäller barn.
   
5. Om det kommer till vår kännedom att ett allvarligt brott, så som grov misshandel, rån, mord, är på väg att ske. Familjerådgivningens skyldighet: Skyldig att anmäla till polisen om det inte kan undvikas på annat sätt.
   
6. Vittnesplikten gäller endast brottmål. Vittnesplikten gäller inte tvistemål, till exempel vårdnadstvister.
   

Vi har inte någon generell samarbetsskyldighet gentemot socialtjänsten när de kontaktar oss. Det innebär att vi är förhindrade att svara på frågor från socialtjänsten i umgänges- och vårdnadsutredningar.